söndag 11 juni 2017

Pilgrimsvandring Klosterleden

3-4 juni gick vi i Liunga medeltidsförening en lång pilgrimsvandring längs klosterleden. Vi startade vid Alvastra klosterruin, som var ett helt fantastiskt ställe värt att besöka för alla som tycker om vackra platser. Därefter gick vi över Omberg (två gånger!) och jag som är från Småland tänkte att hur högt kan ett berg i Östergötland vara egentligen... Ganska högt visade det sig! Första dagen var 23,3 km och det var tufft men fantastiskt vackert. Allt vi bar med oss hade vi i en pilgrimsväska. Under dagen anslöt Fredrik som hade haft migrän och därför inte var med första sträckan.
På Omberg kommer jag nog gå igen. Det var vacker miljö och många utmanande backar, en del tekniskt sett utgjordes av stenras. De var en utmaning i klänning!
Under natten sov vi på Rogslösas församlingshem. När vi kom dit stod två andra föreningmedlemmar och lagade mat till oss och hade dukat på medeltida vis med krus och träskålar. Det var alldeles underbart efter att jag lidit de tre sista kilometrarna.
Dag två var jag absoklut inte pigg nog att gå, men men 20 km kvar. Längs denna biten av leden tyckte man inte det var roligt att slänga upp några som helst dass, så numera vet jag att jag måste skaffa en kisstratt för det blev riktigt olidligt där ett tag. Nåja, jag skulle kunna prata om hur mycket jag led den här dagen med blåsor, öm, ledont osv. Men trots allt var landsbygden jättefin, vi hade utsikt över vättern och det var plant nästan hela vägen till Vadstena. Sedan köpte vi pilgrimsmärken i kyrkan och då var man bra nöjd när man kom ut i regnet igen.
Till dig som vill göra något liknande; har du aldrig vandrat förut så gör inte mer än 10 km om dagen. Det är inte värt det.

Jag klippte ihop en film lite snabbt. Ursäkta om något klipp kommer två gånger.


Vi fyra som började resan vid Alvastra klosterruin, i regnet.
Från vänster; Gunnar, Axel, jag och Jens.

Klosterruinen i Alvastra. Den var väldigt vacker och jag vill dit igen med tid för att fota och titta på allt!

Vi började med en lång vacker backe upp till Hjässan på berget. Här traskade vi på bra i regnet.

Vi möttes också av en vacker skog med kala trädstammar.


Innan vi var helt uppe på toppen gick vi genom ett passage klätt i gullregn, det var helt magiskt!

Mitt bland molnen, utan någon som helst utsikt.

Tur jag har en så glad pojkvän <3

Vi tog en välförtjänt första lunch uppe på hjässan.
Alla bänkar var blöta så vi satte oss under ett litet tak till en låst stuga som stod där.

Jag och Axel som begrundar den icke existerande utsikten.

Jens var riktigt hurtig!

Den mest magiska skogen på resan <3 Det var alldeles tyst och skogen skapade ett svagt eko så man hörde regnet och fåglarna, och vi själva, väldigt tydligt. Akustiken där var verkligen magisk! Och marken runt omkring oss var onaturligt grön.

Vi hittade en liten göl också. Här blev vi helt omslutna av grönska!

Ibland kom det lite riktiga vägar också.

När vi började gå längs med vättern så blev underlaget stenigt, fullt av rötter och ett lager av barr. Det var inte plant en meter och mycket branta backar. Här är den värsta, men ser förstås inte så farlig ut på ett foto. Den tog en stund att ta sig ned för eftersom det var brant, inte uppenbart vart man skulle sätta fötterna, halt underlag och här och där hål som täcktes av barrtäcket.

Vid vårt rastställe sedan, där vi åt lunch nummer två som äkta hober, hade vi en liten badplats. Nu var det ju dock inte något badväder.

Vi gick förbi storpissan (dvs en pytteliten bäck) och in i en kohage, med en riktig monsterbacke. Den ser inte mycket ut för världen, men den var ganska brant och nästan en kilometer lång.

Backen var även full med ramslök så långt ögat nådde, så vi gick i en stank av lök.

Och där borta ser man Västergötland!

Viktigt med vinpaus.

Vi stannade till vid en gård där vi fick vatten och godis av ett par änglar!
Nu kände jag mig som en pilgrim på riktigt, fått "mat" och vatten längs med vägen av bybor.

Det var först när vi kom ner på plan mark som mina fötter började göra hysteriskt ont.

Men det var skönt med plan mark, och vi gick förbi många fina fält och lummiga små gårdar.

Härligt att få sitta ner!

Jag har aldrig blivit så glad av att komma fram till en kyrka. Här är vi vid Rogslösa där vi ska sova.

Kidnappade en bild där jag är med! Trötta människor.
Dag 2!

Grabbarna poserade lite vid den väl utsmyckade dörren till Rogslösa kyrka. Trevligt med historiskt hantverk.

Denna dagen var det i princip bara landsbygd.

Det kändes så ironiskt när man såg en skylt där det stod 13 km till Vadstena, och vi går rakt fram på en längre väg. En finare och roligare väg, men kände ändå ironin.

Lunch! och struthätta på, för jag såg horderna av knott ovanför oss.


Detta är markeringarna vi följde. de var väldigt lätta att följa faktiskt, man behövde sällan kolla en karta.

En av de finaste kyrkor jag sett, i Örberga. I grunden är det en 1100-tals kyrka och sedan har det kommit ombyggnationer och påbyggnationer fram till 1800-tal, men det mesta är faktiskt bevarat.

Originaltorn.

Inuti kytkan täcktes taket av vackra målningar i valven.



Framme i Vadstena! Strax efter detta foto började det regna. Resan började och slutade med samma väder för att knyta ihop säcken!

Mot slutet av resan blev det ont om bilder pga att jag var så himla trött. Nåja, vi kom till kyrkan i alla fall.

Och finally, ett pilgrimsmärke som jag förtjänat!

1 kommentar:

  1. Sjukt starkt av er att gå så långt! Ser jobbigt, men mysigt ut. :D

    SvaraRadera